Raechel Ezbai

Min första dag i Mundri träffar jag Raechel Ezbai, 39 år. Det är i mitten av november och regnsäsongen är i sin slutfas. Fortfarande svämmas vägar över och blir till lervälling. Något som hindrar både person- och varutransporter. Raechel ingår i det projekt som Mundri Relief and Development Association (MRDA) driver (bland annat med stöd av Svenska kyrkan) för kvinnor som drMest Sydsudan nov 2014 182abbats av genus baserat våld. För Raechel har det inneburit en möjlighet att i anslutning till sitt hem driva en liten kvartersbutik, att få en egen inkomst. Raechel är gift och har 4 barn (den äldsta, 15 år, är en pojke och de tre mindre är flickor, 10, 7 och 3 år gamla). Genom MRDA:s informationsträffar har hon fått verktyg att hantera familjekonflikterna på ett bättre sätt, lärt sig att hon inte är ensam i sin situation och insett att också kvinnor har rättigheter. Att kvinnor är mer än “halva män”, att både män och kvinnor har rättigheter.

Som startkapital fick Raechel SSP 320 (ungefär SEK 430) till att köpa in varor. Hon säljer nu kol, socker, olja, jordnötssmör, smör, te, cigaretter och kaffebönor. Grillkolen är hennes populäraste vara, en viktig del av basinköpen för alla dem som lagar sin mat över öppen eld. Inför framtiden önskar Raechel att hennes barn får en god utbildning, gärna på en högre nivå än vad hon fick.

Advertisements

Josephine Dawa

Möt JosephineMest Sydsudan nov 2014 172 Dawa, 33 årig änka från Mundri i Sydsudan.
Josephine har fyra barn, en pojke och tre flickor mellan två och tio år gamla. Josephine är en av 75 kvinnor i området som genom Svenska kyrkans partner Mundri Relief and Development Association (MRDA) fått möjlighet till förbättrad försörjning genom att starta eget. Innan Josephine engagerade sig i projektet hade hon svårt att få familjeekonomin att gå ihop. Hon odlade hemmavid för familjebehov men livet var svårt med en våldsam man. Vid ett stormöte i byn i mars i år om genusbaserat våld och kvinnors rättigheter som MRDA anordnade fick Josephine ny energi och hon identifierades för rådgivning (counceling) och utbildning i småföretagande. Hon fick 320 SSP (430 SEK) i startkapital och valde att med den summan öppna en liten restaurang vid marknaden där hon serverar enklare rätter såsom fisk- och köttgryta med sås och te och kaffe. Fisken kommer från floden i närheten och köttet är både från tamboskap och vilt (bushmeat). Arbetsdagarna är långa, ofta från sex på morgonen till tio på kvällen. Ändå tycker hon att hon fått det bättre, hon kan försörja sina barn, betala skolavgifter och spara lite. Målet är att hennes sparande ska leda till att hon i framtiden kan ta ett större lån och utöka sin restaurangverksamhet. Kanske anställa någon, just nu är hon ensam med allt. För barnen önskar hon bättre och längre utbildning än vad hon själv fick.

Tillståndet i Övre Nilen november 2014

Regnsäsongen går mot sitt slut i Sydsudan, regnen som både är en gåva och en utmaning. Sällan är det lagom regn som kommer, oftast för mycket, ibland på helt fel tid och ibland inget alls, då väntar torka. Normalt är det en regnsäsong och torrsäsong i Övre Nilen. Torrsäsongen brukar börja i november och hålla i sig till i juni sen tar regnen över. En effekt av att det torkar upp i markerna är att olika stridigheter väntas tillta. Torrsäsong innebär högsäsong för så kallad ”cattle rustling” då framförallt unga män testar sin styrka och stjäl boskap av varandra. För att de är unga och starka, för att det är spännande, för att det är med kor man betalar för sin tillkommande. Anledningarna är många.

I år är rädslan stor för att de stridigheter som pågått alltsedan den 15 december 2013 mellan regeringssoldaterna i Sudan People´s Liberation Movement, SPLA och oppositionssoldaterna i SPLA-IO (In Opposition) ska intensifieras. Regeringssoldaterna strider för president Salva Kiir (Dinka) och oppositionen är lojala mot före detta vice president Dr Riek Machar (Nuer). I Övre Nilen har stridigheterna efter hand antagit en etnisk dimension och även anställda vid civila samhällsorganisationer har drabbats. I augusti mördades fem biståndsarbetare vilket ledde till en rad evakueringar och ett än mer ansträngt läge för flyktingarna.

Övre Nilen i Sydsudans nordöstra hörn är ett av landets minst utvecklade områden trots att rika oljetillgångar finns här. Utbildning, hälsa, sanitet och rent dricksvatten är för det stora flertalet fortfarande en dröm. Infrastrukturen är outvecklad och det finns en allmän känsla av att vara bortglömda av statsmakten, avståndet till huvudstaden Juba är långt. Här bor många Nuer (samma folkgrupp som den tidigare vice statsMap of SouthSudanministern Dr Riek Machar) och Shilluk. Många andra av Sydsudans befolkningsgrupper är också representerade här, bland annat Dinka, Meban och Koma. De viktigaste försörjningsnäringarna är jord- och djurbruk, fiske och råvaruutvinning av olja och naturgummi från Acacia trädet (ett stabiliserings-medel som i mat går under beteckningen E414, men som också kan användas som bindemedel i läkemedel och kosmetika).

Regionens huvudstad heter Malakal och ligger på vita Nilens sandbankar nära gränsen mot den nordliga grannen Sudan. En strategiskt viktig stad, regionens handels- kultur- och politiska centrum. I den nuvarande konflikten har staden bytt hand inte mindre än sex gånger bara under konfliktens första tre månader och för varje gång har förödelsen blivit än värre. Ingendera sidan har ett definitivt övertag i Övre Nilen men regeringen håller just nu Malakal och den viktiga oljekällan (enda fungerande just nu) i Paloich och området österut med hjälp av sin ”oil protection force” som i oktober sägs komma att få förstärkning av Kinesiska fredssoldater. Kontroversiellt eftersom Kina har stora intressen i oljeproduktionen i området. Kinesernas opartiskhet ifrågasätts. SPLM-IO har haft sina starka fästen runt staden Nasir och väster om Nilen i Wadakona liksom strax väster om Malakal, nu betecknas de områdena som omtvistade. Nasir har fungerat som bas för oppositionens rekrytering av soldater till den fruktade ”vita armen”.

Malakal har varit skådeplats för några av krigets grövsta brott, både nu och under tidigare krig. I dag beskriver journalister och FN staden som en spökstad där de civila invånarna flytt och bara soldater finns kvar. Många civila har tagit sin tillflykt till den FN bas som ligger ungefär tio minuters körväg från centrum. Där lever de tätt, i temporära skydd och med dåliga sanitära förhållanden, men som de flesta trots allt bedömer vara tryggare än att återvända hem.

Rytmen av stridigheter i Övre Nilen följer tidsmässigt förhandlingarna om fred i Etiopien. Inför varje ny runda av fredsförhandlingar med hopp om ett hållbart eld-upphör avtal intensifieras stridigheterna med syfte att gå in i förhandlingarna med maximerad andel av territorium under sitt välde. IGAD (Intergovernmental Authority on Development) som medlar i förhandlingarna säger genom Seyoum Mesfin att detta beteende kan uppfattas som en metod för att få förhandlingarna att misslyckas. Den 7 november tecknades så ännu ett avtal om eld-upphör i den sjunde rundan av fredsförhandlingarna i Etiopiens huvudstad Addis Abeba. Det finns visst hopp om att parterna denna gång kommer att enas om en transitions-regering.

I hela Sydsudan finns nu 1 438 695 flyktingar och hela 467 824 människor har flytt till grannländerna efter krigsutbrottet den 15 december 2013 i Juba.