In the airport lounge

European airport lounge. New environment to me. Nice. Quiet. Comfy chairs. WiFi. Snacks and drinks. And showers that made all the difference. After a long flight, 8.5h, in a crowded and extremely warm cabin I couldn´t wait to get off the plane, just to realize that I missed my connection. Have to wait 4h. I know it is not end of the world, but a bit annoying.

It turned out fine. I quickly went through the security and entered the serene world of the business lounge and I really enjoyed the gentle calmness of it. The soft voices. No stress. Everything available, be it a copy machine, fruits, coffee or tea. I can get used to this.

IMG_4221

The gentleman opposite me is fileing his fingernails whilst discussing with his lovely female company about something on her phone. Curious of his nationality? I haven´t seen any Swedish male friends do that. Interesting.

IMG_4222[1]

Trafik i regn

Helt galet, men så fort det regnar står trafiken still i långa köer. Och regnar gör det ofta i Nairobi som jag tror betyder “kallt vatten”. De många Matatu bussarna (minibussar i yrkestrafik) köar aldrig utan kör om. Både på höger och vänster sida. I korsningarna blir det därför knökfullt och ingen kommer någonstans. Tänk er en fyrvägskorsning där alla kör samtidigt. Så gör vi hela tiden här i Nairobi och blockerar effektivt varandra.

Vi har vänstertrafik och alla vill fram först. Frustration som heter duga mellan varven. Som i går på väg hem från skolan. Det hade precis regnat (vräkt ner) och bilkön sniglar sig sakta sakta framåt. Jag ska svänga vänster vid nästa avfart. Många andra vill också svänga vänster men inte vänta på att kön ska ringla sig fram till avfarten. Vad gör man då? Jo, man kör om på höger sida och tvingar mötande att stanna och svänger in vänster framför hela kön. Andra varianten är att helt enkelt köra om på vänster sida, på trottoaren (de gående får hoppa åt sidan) och köra förbi hela kön och sedan svänga in vänster. Så här gör Matatus jämt, det är vardag och motorcyklarna också, det nya i går var att privatbilarna betedde sig likadant. Kaos. Kaos. Jag väntade i kön. Kunde dock inte låta bli att blocka mannen bakom från att köra om till vänster. Nån ordning får det väl vara! Hehe.

Epilepsi

Vad vet du om Epilepsi?

Jag kan erkänna att jag inte vet inte så mycket. Jag har läst på lite grann eftersom jag grubblar efter att ha snubblat över tre personer med epileptiskt anfall på två månader, hemma på min lilla gata.

Epilepsi kan drabba vem som helst, vara medfött eller som resultat av en skada. Epileptiska anfall yttrar sig olika hos olika personer och orsakas av att vissa av hjärnans nervceller är överaktiva. En del får bara ett anfall under hela sitt liv medan andra kan få flera anfall per dag.

Hjärnan

Källa: 1177 Vårdguiden. Bildtext: De olika nervcellerna i hjärnan samverkar i komplicerade nätverk och kommunicerar med varandra genom att frigöra kemiska ämnen, så kallade signalämnen.

“Epileptiska anfall börjar alltid mycket plötsligt. De varar från sekunder till minuter och slutar av sig själva. Oftast är medvetandet mer eller mindre påverkat under anfallet.” Svenska epilepsiförbundet (http://epilepsi.se/Om-epilepsi.html)

Det känns inte bra, men jag börjar tro att fallen jag mött är fejkade. Ungefär så här har alla tre gångerna sett ut: jag går på sidan av vägen med min hund i koppel och strax framför mig ramlar en person ihop, sparkar med benen och tuggar fradga. Ett vitt skum kommer ur munnen. Jag frågar om jag kan hjälpa till.

– Ja, jag behöver pengar till medicin.

Det har skett för ofta, på samma plats (samma tiometerssnutt under Jacaranda träden i mitten av min gata) och med lika symptom. Jag tror inte längre att anfallen är äkta. Visst är det hemskt? Jag gillar inte att jag blivit så misstänksam. Tänk om jag är helt förhärdad när det händer på riktigt?

De lokala går bara förbi. En förbipasserande har sagt rakt ut till mig att det inte är äkta. Vore det allvar tror jag inte att de lokala lugnt skulle vandra vidare för det är inte vad jag ser annars. Händer det något så hugger man i och hjälper varandra, även okända på gatan. Visst är det väl så?

Vad är värst, att ha epilepsi, få anfall och behöva medicin eller att leva i sånt armod att du fejkar ett anfall i hopp om att få en liten slant till livets nödtorft?

Den första kvinnan jag mötte fick mig verkligen uppskärrad, dessutom hade jag samma dag ett par otrevliga trafikincidenter. Så här skrev jag då till en god vän:

Det är en jobbig vecka den här veckan med tusen små incidenter. I går morse blev jag påkörd bakifrån av en man på cykel när jag satt fast i en bilkö. Min bil stod helt stilla. Moa som tittade i backspegeln säger att han inte körde in i mig utan slog på bilen för att han ville passera. Jag hade bilar framför, bakom och på höger sida. Trottoaren till vänster. Så orimligt att tro att jag skulle kunna flytta på mig. Galen man med andra ord.

Nästa grej, igår eftermiddag, på väg att hämta Moa på skolan. En kvinna går mot mig på vänster sida och helt plötsligt ligger hon på marken, cyklar vilt med benen och slår maniskt med armarna. Jag kör sakta förbi och stannar, kliver ur och går fram till henne. Då ligger hon helt stilla med spikraka ben. Talar till henne. Inget svar. Så rör hon sig lite och jag viftar till en annan bil som stannar. En man och hans son kliver ur. Blir rädd att de ska tro att jag kört på kvinnan. Kvinnan stönar och rör sig. Ber om vatten. Jag har inget vatten så frågar en förbipasserande gående västerlänning om hon vill skänka vattenflaskan hon har i handen. Vilket hon gör. Hjälper kvinnan att sätta sig upp och hon dricker. Mannen i den andra bilen talar till henne på swahili och hon svarar på engelska att hon är epileptisk och har fått ett anfall. Ett vaktbolag dyker också upp på platsen. Kvinnan är trasigt klädd, dreggel/skum rinner från mungiporna. Hon söker jobb, har inte haft råd att lösa ut sin medicin som kostar KES 2700 för en månad. Hur ska hon ha råd med det utan jobb? Helt galet 250 kr/månaden, så mycket betalar väl knappast en svensk kroniskt sjuk per månad, vi har så trygga sociala nät i jämförelse (även om också de kan vara bättre). Usch, åkte skakig från platsen efter att ha gett kvinnan 3000, en nano droppe, en månads medicin. Vaktbolaget körde henne till taxibuss stationen, därifrån hon skulle ta sig till sjukhus. Oron stannade kvar i magen.

På väg till jobb och skola idag blev jag påkörd vid vänster bak när jag står still igen, i en av alla dessa köer, kvinnan skulle svänga ut från Elses väg till en större gata. Stänger av motorn, kliver ur i den stökiga trånga fyrvägskorsningen men kvinnan i den påkörande bilen vägrar kliva ur, håller sig i ratten och stirrar rakt fram. Folk tutar och skriker att allt är ok. Ingen kommer fram. Jag tittar på min bil och ser ingen skada bakifrån. Hennes nummerplåt har vikt sig men annars ser det bra ut. Hoppar in i bilen och rullar vidare. Vad annat göra. När jag kommer till kontoret ser jag att plast spoilern vid vänster bakre däck är lös och böjd och vänster sida vid ljusen är skrapad. Så trist.

Vad tycker du? Har du erfarenhet av epileptiker? Är jag för misstänksam?

#epilepsi #anfall #fradga

 

Skabb

Möjligtvis har vi nu ett svar på varför Wilma hela tiden kliar sig. När jag tänker efter har hon gjort det rätt ofta under en längre tid. Det har bekymrat mig men jag har inte förstått att det kunde vara en sjukdom som kan behandlas. Att lopporna jag skuldbelagt rent av skulle kunna vara oskyldiga? Eller inte ensamt skyldiga. Det skulle kunna vara så eftersom kliandet fortsätter efter lopp behandling.

Och bästa fina kompisen Dora the adventurer har fått skabb…

Nu har jag läst på lite och så här är det: Skabb orsakas av ett runt litet (0,2 mm i diameter) kvalster med korta ben som har sugkoppar. Kvalstren parar sig på hudytan och honorna gör sedan gångar ner i överhuden för att lägga sina ägg. Skabb smittar vid direktkontakt mellan hundar eller genom att t ex en hund stryker sig mot ett träd där ett annat skabbsmittat djur kliat sig. Symptomen inkluderar stark klåda och utslag.

Dags för ett besök till veterinären.

Vår veterinär har turban och jag tror att han är Sikh. Praktiserande  sikher tar avstånd från kastsystemet (i Indien) och betonar jämlikhet, låter som en sympatisk religion. “Vår”Sikh är en man som gillar Svenskar och Sverige och som har kört rally med (eller mot) Björn Waldegård. Det årliga Safarirallyt är en stor händelse i regionen. 1977 hade jag förmånen att möta Björn som vann tävlingen det året i sin Ford Escort RS1800 tillsammans med kartläsare Hans Thorszelius. Jag har fortfarande kvar hans autograf i min lilla gröna autografbok, men har egentligen aldrig intresserat mig för rally som sport. Vår veterinär däremot är en hängiven rallyförare och vore han inte lite mindre rädd om livhanken skulle han köra än i dag, säger han.

 

 

 

Ekvationer

Dottern behöver hjälp i matten. Klass nio. Det handlar om ekvationer. Jag var bra på ekvationer i skolan, åtminstone i gymnasiet när jag äntligen fick en engagerad, duktig och bra mattelärare. Grundskoleläraren borde anmälts, för otydlighet, för butterhet och framförallt för att ta bort glädjen som faktiskt finns i matematik. När det flyter och man räknar sida upp och sida ner och till slut når RÄTT resultat. Härlig känsla!

x-4y=11

2x-5y=16

Använd ersättningsmetoden.

Hmm, oups, hur var det nu?

Tur det finns u-tube. Vilka duktiga människor som lugnt och fint förklarar och ritar hur man ska tänka. Som tar sig för att spela in det. Nu kom det tillbaka från långt bak i minnet. Så här är det ju! Lätt när man kan.

IMG_4201

Förhoppningsvis flyter det när jag ska förklara för dottern i kväll. Hon förstår inte alls och läraren har inte tid. I går fick hon sitta med handen i luften en halvtimma och vänta på hjälp. Då hinns inte mycket med på lektionen. Intet nytt under solen. Jag hade det likadant i grundskolan. Händer det för ofta tappar man gnistan. Tror att det bara är en själv som inget förstår.

Tropiskt regn

Regnet står som spön i backen.

It´s raining cats and dogs.

Var fick britterna sitt uttryck ifrån?

Här regnar det i allafall tropiskt. Rejält med många stora droppar och det åskar. Men varför i januari? Tiden är ur led. Klagar inte egentligen. Det är mysigt när man får vara inne. Wilma och jag hukar på kontoret. Nja, Wilma sover oberört och jag drar på mig koftan. Det blir snabbt svalare av dropparna. Man slipper ljud från de andra kontoren och blir innesluten i en behaglig bubbla. Bra för flowet, för inspirationen. Bara internet och elen står pall, så klagar jag inte.

IMG_4200[1]

Dags att skriva rapport från seminariet om samtida Etiopien. “Understanding Contemporary Ethiopia, Monarchy, Revolution and the legacy of Meles Zenawi”. Etiopien beskrevs som ett land i transition, en “floating world of un-decidedness” i färd med att omdefiniera sig själv. Ja, kanske, mycket förändras i Etiopien just nu. Infrastrukturmässigt och handelsmässigt och kanske även kulturellt. Som en deltagare sa: – Etiopien har en en stark kultur, hur länge kan vi hålla verklig demokrati stången?

Utbildning för alla?

En bra morgon. Lite trött men annars ok. Frukost, på med kläder, packa väskor också iväg. Först till den ena skolan med sonen. Alltid lite motigt på morgonen men han är vid hyfsat humör. Så till den andra skolan med dottern, lite motigt där också, oro i klassen just nu. Eleverna har svårt att hantera sociala media. Vissa lägger ut elaka saker i affekt, i stundens hetta om kompisar, kommentarer som nog ångras rätt snabbt. Men väl nedskrivna så finns orden där för evigt och sårar om och om igen.

Kommer till jobbet, kokar kaffe, klappar om hunden, slår på datorn och skummar nyheter. Läser om barnen i Sydsudan. Det står att hälften av barnen där inte går i skola alls på grund av konflikten som bröt ut i december 2013. 800 skolor har förstörts på dessa två år. 800!!! I ett land där barnen redan innan inte hade full tillgång till utbildning. På grund av för få skolor, på grund av för få lärare, på grund av avståndet till skolan, på grund av att de måste hjälpa till i hemmet i stället. På grund av så mycket och nu krig på det.

Bilden visar barn i Nagishot i Eastern Equatoria State, Sydsudan 2015

DSCN5725

Mina barns problem med för många läxor, för långa skoldagar och jobbiga kompisar sätts i perspektiv.

En syster fattas mig

Denna dagen för 8 år sedan…

Stor sorg i  hjärtat. Fyra systrar blir tre. Livet aldrig detsamma.

#Kampala #Uganda #sjukhus #intensivvård #förlust #smärta #mångavännerinteensamma #Fowlers

Linda på jobbet

Forever young

Nina Hemmingsson

Linda och KristinaSyster humor. På väggen på hennes kontor. #WFP

Linda med katt

Syster och Minou i Windhoek. I glaset kanske Sauvignon Blanc/Chenin Blanc/Blanc de Blanc? Definitivt Sydafrikanskt. Inte Riesling.

I minnet varmt bevarad. Alltid. Lillasysteryster.

Nu är jag man

Sonen börjar bli vuxen, han säger att han är man nu. Tretton år fyllda. Badrummet är sig inte längre likt. Tandkrämen bredvid handfatet har fått sällskap av diverse produkter med manlig doft.

IMG_4150.JPG

Det är dock ett tag kvar innan sonen inser att som blivande man är det bra att tvätta av sig svettdoft typ varje dag.

-Äh vadå, jag luktar inget.

Syster håller inte med.

-Om du vill ha tjejer måste du tvätta dig!

Vandra med apor

…nja inte riktigt, men nästan. Japanska spetsen Wilma och jag mötte ett gäng Vervet Monkeys som kalasade på omogna mangos i ett av träden på en av grannfastigheterna. Önskar att vi också hade ett Mangoträd!

På vår gata finns många stora härliga träd. Bredvid det här mangoträdet växer ett stort träd av Benjamin fikus. Som krukväxt är vi vana att se det i Sverige men här är Benjaminfikus ingen krukväxt utan stora träd, tiotals meter höga. Fikusen härstammar från Asien och Australien. Aporna som retade Wilma med gester, mimik och rörelser hoppade omkring i mangoträdet och i fikonträdet. Som regel håller de inte till på vår gata utan leker hellre nära floddalarna men nu när mango säsongen närmar sig, då kommer de. Kul för oss! Roligt att se hur de sökte ögonkontakt med Wilma och retade henne. Hon som inte kan klättra utan bara kan skälla nedanför.

Det var många människor som promenerade på vår gata idag, vi kom i samspråk med två damer med slöja som just nallade lite färsk Aloe Vera från grannens planta vid häcken. Jag frågade vad de skulle använda det till.

– Det är medicin, blev svaret. Jag tänkte mig att få veta mer om de medicinska egenskaperna men samtalet ändrade inriktning och damerna undrade istället om jag hade något jobb till dem, de letade anställning. Jag fick avböja, tacka, jag har redan den hjälp jag behöver. Jag som promenerar med hunden här på gatan varje dag har fått flera förfrågningar om arbete under åren. Den stora undersysselsättningen märks bland folk. Officiellt ligger arbetslösheten i Kenya på ca 10% (dubbelt så högt för ungdomar) men enligt inofficiella uppskattningar ligger den snarare på 40%. Majoriteten av befolkningen arbetar i den informella sektorn.