Sommarstress och semesterångest

Sommarstress. Semester i antågande. Hur ska de ynka lediga veckorna delas rättvist mellan barn, släkt, vänner och mig själv? Ekvationen tycks olöslig. Bara tre veckor i år.

Fyra dagar i Helsingfors med den äldsta som precis skaffat pojkvän. Tur att man fortfarande duger att ”hänga” med. Hon har två katter, vem ska ta hand om dem?

Mellandottern vars pojkvän kommer från London, hinner jag umgås med henne innan pojkvännen kommer? Vill gärna ha henne för mig själv några dagar. Tror vi tar tåget och drar söderut i vårt vackra land till Småland och hälsar på kär kusin.

Den yngsta, sonen, utan andra intressen än datorn, vad gör jag med honom. Han behöver träna sin franska men att dra till Paris är kanske lite vilt?

Släkten och vännerna, de tar jag ett annat år, för varje år blir vännerna färre…

Mannen, pappan finns där i periferin, inte längre viktig för mig, men oh så viktig för barnen. Han har också sommarplaner som ska passas in. De som tycker att arbetet står för stressen i livet har helt klart ett annat privatliv än mig. För mig är jobbet en vila för själen. Det har alltid varit så. När barnen var små var det en otrolig förmån och lycka att få gå på toaletten alldeles ensam, att få dricka en kopp kaffe i vuxensällskap. Obeskrivligt underbart. Nu är de större, och hemmalivet är inte stressigt på det viset längre. Men jag hanterar fortfarande jobbets alla stressmoment mycket hellre och skickligare än familjens hormonella utbrott, viljor och känslor. Älskar förmiddagens jobbkaffe tillsammans med datorn, kollar igenom tidningarna och sociala medier uppdateringar. Vad händer? Något som måste prioriteras?

Semester, rutinlösheten får mig på fall, tappar mål och mening när det är meningen att jag ska ha det som bäst. Jag vill ha ro, enslighet, tystnad och långa promenader. Varför blir det inte så? Varför känner jag mig aldrig utvilad efter semestern? Varför känslan att jag behöver semester efter semestern för att kunna jobba? För ok, även om jobbet är vilsamt iförhållande till familjelivet, så är också det krävande och ibland kvävande.

Sommarsemestern är i antågande…

Advertisements

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s