Hennes ensamma kropp del 2

Musiken är hög. Stegen är stabila och rytmiska. De är inte hennes.

Hon sitter på en av de manuella motionscyklarna, den där man med sin egen trampkraft driver panelen som talar om tid, antal kalorier, visar hjärtfrekvens och andra mer eller mindre intressanta noteringar om hennes rörelse. Just hennes maskin visar inte så mycket mer än tid och kalorier. Alla maskinerna på gymmet har någon liten defekt. Det gör inget, hon har kommit att älska den enkla inrättningen där hon får svettas och ta i tillsammans med andra som hon bara känner flyktigt. Hon har blivit beroende av endorfinerna och de vänliga morgonhälsningarna som flyger genom luften.

Hon betraktar sig själv i spegeln medan svettdropparna bryter fram längs pannloberna och i nacken. Studerar intensivt hur lårens extrafett pressas utåt sidorna när hon lyfter benen och hur magen putar mot en valk under brösten. Värst är nog ändå de kraftiga överarmarnas gäddhäng. Det sladdrar mot kroppen när hon rör på armarna. Gäddhäng. Vilket obehagligt ord. Gäddor är ju långa och slanka, inte hänger det på dem? Undrar varför de får klä skott för detta på människoarmens insida?

Hon blundar. Vill inte se. Bara känna den fina känslan när kroppen tar i och svetten rinner. Hennes tröja har fått en svettrand längs ryggen och i halskanten. Ansiktet blänker och huden är varmfuktig. Tänk om hon hade tagit bättre hand om sin kropp redan i unga år. Om hon unnat sig det när barnen var små och behovet ännu större. Men då fanns aldrig tid. Varje gång prioriterade hon bort sina egna behov, det hon ville eller längtade efter. Alla andra först. Som så många kvinnor före henne.

Hon ångrar det nu. Barnen är stora och skilsmässan är ett faktum. Kroppen värker på de mest underliga ställen. Klimakteriet. Hon trodde det var som att passera en gräns, ett streck, och sen skulle det vara gjort. Det är fel. Klimakteriet i verkligheten är en utdragen process. Åtminstone för henne. Hormonerna ändras och det känns precis överallt både mentalt och kroppsligt. Humöret växlar snabbare än hennes automatväxlade bil och känslan av nedstämdhet, meningslöshet och brist på hopp hovrar över allt hon gör. Vetenskapen menar att de enda symptom som finns på att man nått klimakteriet är blodvallningar och svettningar. Hon är kvinna med kropp och hon tror dem inte. Hon vet också att forskningen är begränsad inom området, liksom alla områden som gäller kvinnor. I två års tid har hennes månadsblödningar varit annorlunda och mer rikliga. Hennes bröst har varit plågsamt uppblåsta, svullna och så ömma att hon inte kunnat sova på mage – favoritställningen. Det har känts ungefär som efter förlossningarna då brösten varje gång känns som de ska sprängas, av körtlar och mjölk, minus mjölken. Nu äntligen har de återgått till sin vanliga mjuka konsistens och hon kan återigen ha sina gamla bh:ar. Kanske hon kan tacka gymmet för det? En stor lättnad. Nu sover hon som en gud.

 

 

Advertisements

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

Connecting to %s