Leva tillsammans

En vän sa till mig i fredags, när nyhetsrapporteringen summerade omvalet här i Kenya.

”Jag tänker på SDG 16 idag”

Det gör jag med. Också idag. Nummer 16 av FNs hållbarhetsmål handlar om fredliga och inkluderande samhällen och rättvisa. Våra tankar går så klart till alla våra kenyanska vänner som levt så länge i valspänning och som just nu upplever stark oro, existentiell oro. Vad ska det bli? Vart är vårt land på väg? Hur kunde det bli så tokigt?

I Kawangware där min maid bor har det flera kvällar på raken varit oroligheter och det som ursprungligen var protester mot att valet inte skjuts upp till dess att valmyndigheten anser sig kunna hålla ett fritt och rättvist val, har spårat ur, och handlar nu mer om kriminella gäng som vill passa på. Stjäla, bränna och ställa till allmän oreda. Det finns ett starkt drag av etnicitet i det här som gör det mycket obehagligt.

“Tribalism is evil, because it makes me hate people I have never met.”

 

LEVA TILLSAMMANS

Hjälp oss leva tillsammans,

I en värld som vi varken kan behärska eller kontrollera

 

Hjälp oss leva med tillit och öppenhet,

Trots att vi är skrämda av våldets kraft.

 

Hjälp oss leva i kärlek och barmhärtighet,

trots hatets ofrånkomliga närvaro

både i vår värld och i våra egna liv

 

Hjälp oss leva i medkänsla med alla som drabbas

av människors ondska och livets oförklarliga mörker.

 

Gud,

hjälp oss leva tillsammans.

 

Bönen något omgjord. Ursprunget är en bön av Ärkebiskop KG Hammar 2001

Advertisements

2017-05-11 Morgonreflektion

Hög himmel men mörk, det kommer regn idag. Det är som det ska, vi är mitt i regnsäsongen och jag har garderat mig. Varma kläder och regnskydd och tak över huvudet. Snart en kopp kaffe vid min sida.

I går, middag hos god vän, idag trött i huvudet. Sällskapet bestod av värdinnan, socionom och psykosocial expert, en psykoterapeut gift med en Ericsson tekniker, en förskolelärare gift med en Afrikachef inom utvecklingsarbete. Jag, koordinatör utvecklingsarbete.

Mycket biståndsprat och globala orättvisefrågor. Alla vi inom biståndsbranschen har en uppväxt i Afrika i baggaget, det tyckte psykoterapeuten var intressant. Och jo, vi är nog rätt skadade, eller präglade eller vad man vill säga. Alla har vi en bit av Afrika i vårt hjärta och känner oss hemma i miljön i Kenya där vi bor nu. Samtidigt som vi alla är grundade i den svenska myllan med dess kultur och språk. Högtider som jul och påsk, traditioner som semlor och lussekatter. Hemma här och hemma där.

Apropå ojämlikhet berättade jag om ett möte jag var på i veckan som handlade just om orättvisor. Orättvisor mellan fattig och rik, kvinna och man, mellan länder och inom länder och så vidare. När vi skulle avsluta mötet som bestod av en majoritet kristna och bara en muslim, säger en av de kristna damerna:

-När man tänker på det så är ju ni muslimer mindre ojämlika än oss när det kommer till hur vi gör i kyrkan/moskén. I kyrkan har vi alltid de finaste sätena längst fram, mjuka sköna fåtöljer för de förnämaste av oss, därefter ganska bekväma stolar eller bänkar också blir det mer och mer spartanskt ju längre bak i kyrkan man kommer och längst bak får man stå mot väggen. I moskén ber ni alla utan att ha reserverade platser.

Tankeväckande bild och bra för oss kristna att reflektera över. Kyrkan har ofta en hierarkisk struktur där vissa av oss är mer jämlika än andra. Sen tänker jag som kvinna spontant på muslimernas uppdelning i män och kvinnor vid bön. Att man inte kan sitta bredvid varandra. Det är en annan sorts ojämlikhet. Å andra sidan var det inte länge sedan kyrkan i Sverige var uppdelad på liknande sätt, kvinnor på ena sidan och män på andra. Så är det fortfarande på vissa håll i världen.  Inget är svart eller vitt utan fullt av grå nyanser för oss som inte längre är unga och har de rätta svaren.